han en föraktlla tynnad det enda swar som war honom wäddigt. Lotten Rutbeanstam war ef den förka, fom blifwit ett offer för förtalet, afundfjufan och tadelsjnkan. Dessa afgruadsandar fiona fåfte öfwer hela werlden, och fe tid, hwilka de upp: flufa må. Wi anhålla benäget hos läsaren om ursäkt, att mi till slutet af wårkberätielse taga of fris beten att aaföra några ord ur cu predikan, fom hofpredikanten S. samma sommar böl öfwer det evangelium fom bår namnet of YSrandet och Bjelfen. sgFmwilfen motsats af lifwet i teuplet och utom templet. Hår for jag en skara af mens niskor, fom att döma efter det yttre skenet, röjer en andakt, wärdig helgonen i himmelen. Men samma läppar, fom nyf höjt fina röker til den ewiges lof, uttala om några timmar de gröffta smädelser om fina likar. De här tilbragta fander, hwilka ala sabbatsdagar för: nyas äro de förgätna. Ett endasl ithägkoumes: Rästaus fel och swagheter. IBår fora före aångare på lifwets wäa lärde of att utöfwa Barmhertighet och försonlighet. Men inenni: forna sha lyssnat td andra lärare, de onda böjelserna i deras egna hjertan, och taga en alldeles motsatt wäg, betraktande hwarardras goda namn och rykte ur samma synpunkt, som barnet fina lefsaker, dem der tror sig ega råttiahet att förstöra och bortkasta efter behag. Hwarje ord, hwilket yttras i de förtroliga um: qäageskretsarne, Jupprepas, förändras, wanställes. Huru mången af egennyttiga beräfningar räcker ej handen ät fia broder, med löfte om en oföränderlig tilgifmenhet — och i nästa ö gonblick är han färdig instämma i det tadel, fom ea mäktigare och mera ansedd tihåter fig om den-frånwarande. Aadras gerningar gran: skas med omsorg, under det att wåra eana, utan att skärskådas, utplånag ur minnet. Det stundar en dag, då de tungor, fom få stoniaaslöst bedömt de på wägen of åtföljande waadrarne skola för ewigt tystna. Med samma mått fom J mäten, all eder mätet warda Bia in i edra egna hjertan, ranfafen edra samweten, och de hafwa afkunnat eder dom! (Slut.)