Norrländska Korrespondenten – 23 november 1853, sida 2

sig med en kofferdikapten — med tent af en skepvare. Ja det må fåga dett swarade fru Rönn: om. Ma måtte wara hwad fom helft, tid och med prinsessa, når man år fattig! yitrade fru Dalius, få bör man tacka Gud, om till och med rätt och Nått en förmögen bonde skulle anmäla fig. Du talur få wid inföll fru Rönnbom. Det år inte utan, tillade hon, att det kittlar Aaactos fåfduga, att få en grefminna tid fwårdottar. Odh nu tror frå Simström att de äro werkliga fröknar Rutbenstam. Jag kommer ihåg i dag, att du fade det nyp. Fa, det tror bon wisstl Och wet du Brita Lisa, att nu öfwertygade hon mig om, att hela den der hiftorien fom du berättat, och hwilken ufkommit öfweraht, ändå lår wara osanning. Agacta har sjelf sedt det äktenskapsbewis som bellyrker sanniagen af hennes giftermål med grefwe Ruthenstam. Ra tänker jag på någonting helt annat, petrade Lene Marie. Fag beariper inte huru hofpredikaaten kan weta ott Emelie älskar hor nom. De ha ju mwarit så kori tid förlofwade. Det måtte han wäl ha sedt. Det år dessutom en gammal erkänd sats, att kärlek och hala a dria knann dålins AELT ASA