Norrländska Korrespondenten – 23 november 1853, sida 1

Kafferepen i S 5: (Skizz; of H.. Och ligen när andra fo: derwärter tryta, mäste dagens handelser slappa till fina Hwit: betor, för att koka lumpsocker vå. Så intrablades det enklaste, då uttyddes det betydelselosaste då slackas det renaste. Den ena skandalen jagar den an: dra, oh den frånwarandes rykte strypes utan barmher: tighet, på skamlbsheteas och afundsjukans altare. Och fe: Han flyga sqwallrets Reniqwat: tor omkring; lögnens bremdra: gare gå från hus till hus, med förtalet til sitt modersmål, och skamkrönilkan till fin werids: bistoria. T egn er-. (Foris. fr. föreg. Mir.) ADet måtte wäl ej wara apothekare hoa me: nade? afhröt fru Dalius häfigt. Jo just få! Biaa doa skall blifwa en nn: sedd fru, och jag — bwad tyder momma, jag skule flanna på öfwerblifaa kartan, piccist få föuo orden. UDet war det iafamaste, jag råoasia hört! ottrade modren i wredesmod. MN skall få fe boa får sjelf samma öde. Oh der säger jag dig Sara, att om det år få lyckligt for de mir