Norrländska Korrespondenten – 19 november 1853, sida 1

twiagades att med ed lofwa sin far det hon ej skulle uaderhada någon skriftwexling med mig. Bia soster dog under tiden, och fröken Ru: thenftam war min Adelaides bästa mån och åtog sin wänskapsfudt att meddela mig allt bwad fom rörde henae. Wåra breflågo under fru E-—s kuvert, ea af miaa bekanta, som utan att käana dess ianehåll sände dem til mid, på det att fröken Ruthennams ryfte ej skulle fomprometteras. Olyckan wile att jag i böstas wistades i Tysklaad. och att Adelalde mid denaa tid äfwea gjort en utflyat til Fin: land, från hwilkea hoa förs i mår återkom mer, och tymårr hafwa de bref förkommit uti hwilka fröken Rulheastam meddelade henne följ derna af hennes tysthetslöfte til of — tro linea war det hennes mening att wi skulle löfa benne från ett beligt löfte, fom beröfwat henae den slöärsla jordiska lyda. Adelaides far år död — jag refer nu saart til Fialand för för att träffa mia sästmö — sag är lycklig — men LYotea tillade jag med en fönderflitande rött, under det blicken föl på den förlofnisgåring, fom Emilie M. gifwit Hofprt. dikanten S, Swettdropparae fipprade ut för hoforedikantens raaaa och kiader, han kunde icke säga ett ord. Daas kaäa wacklade, han sjönk nd i sin strifstol. Slutligen fade han: jag fan ej tacka för er uppiysning — dea kom för sent.