Norrländska Korrespondenten – 16 november 1853, sida 2

G. Jag känaner honom, det är en lättsianig ung man, som beaick tjenslfel och måste lemna sin syssla, till hwilket hans dåliga affärer äfmen bidrog. Han har mål uppehållit fia hems ligt I C—d, då herrskapets bekantskap blifwit forvmerad? 1Rråsa icke — tro mia blott! Ja! om du lemaar mig närmare upplygs nivg. TA fan jag ide. estr detta ditt fifa ord? UN u?) votten, war barmbertig! han föl til hennes förter, rät tfärdiga dig om du Fan! uFag har sagt alt jag år oftyldig. Ren jag fordrar bewis. Br ej eder mångåriga befantffap, inföll modren, mara nog för att öfwertyga dig om sanningen af hennes förfåfran? Nej, det är ej nog! Du har ej mera att säga mig? Rej! 30 hår din ring, fade han knappt hörs bart, du torde ha den godheten återlemaa min. Hon föl sanslös i fin mors armar. — — — — — — — — — — — 6 ssor nyhe! berättade Konsul B., fom följande eftermiddag steg in i fru Aspersons