Norrländska Korrespondenten – 12 november 1853, sida 2

sade har, det war iate uaderliat att pigan såg så förlägea ut — hon mar mål förbjuden säga hwar du wa? MAP Fredrik, hwad du år orättwis! Huru fan du tro, att jag ffule förtro mig til en piga? Gudskelof att du fom hem! dea sjuke har längtat efter dig. Uuga Simström är sjuk — jag förstår nu anlednins gen till dina tärar jag anade något sådant, då jag såa er tihsammans hos hans mor, och — Min Gud hwad du fan plåga dig fjelf! ofbröt hon. Det är Lina, ide mig, han tyc: Fer om; och i alla fall borde du mål ide funna twifla på mitt hjerta Nu utbredde han fis na armar, och tryckte heune intill fig, och juft som de gjorde en rörelfe för att följas åt upp i byggaiagen, måste jag skyada in til syster, sy eljest hade de fat mig. sftorg bewars! är han förlofwad med Lina? utropade fhre röker på en gång, och månget anfigte skiftade färg. Clementine fönderplockas de en wacker löfkoja, fom låg på bordet, frame för henne. 1 smad tänker du på Clementine, frågade Brite Sofie, fom plockar sönder min wackra blomma? Te Fal jag tala om för Fuliud, fade tant Röanbom skälmaktigt; hmwad det fal smickta honam. xag hryr mig wisst inte det ringaste om den Fjögasten! swarade Clementine spoiskt.