Norrländska Korrespondenten – 12 november 1853, sida 1

wi göra, för att få hennes lefnaadshistoria bee kant; kanske det lockas of att slutliaen bidras ga til hennes flyttaing från Stprringe. DT ha wi ajort en gernina fom förmårf: war of himmelrifets ty fom krillna tillhör det of att ställa lasten i dagsljufet. Konsul B. steg Helt oförmodat ia och af bröt de samtalaade, och efter en artig buaaiag bad baa om ursäkt, som mågade föra deras tete a tete. Konfuln år alltid wälkommer! yttrade mamsell Annette, och den skarpsinniga fru As sperson, hwilken ingenting uadföl, Hade trott fig förmärka en låte darrniag på rössen och en wiss förlägenhet hos den fyratioåriga, fom låt den förra nu på en gång genomskåda tilftåns det i heaves ännu ungdomliga bjerta. vStår det få til min gumma här? tänkte fru Asperson. Du får wackert spatsera un: dan för min Bina, lita du på det. usäofyrodifanten fom hem i där aftong, började konsuln. Had tycs om honom, fom efter en månads frånwaro kommer hem och blir eaendomsherre? Mea ea pupil får han med på föpet war i al merlden skall han göra af Benn? Henne lår han lemnat på Dalsland, ty iate bar han henne med fia. Men jag uns drar huru det flår till med Simstroms hjerta?