Norrländska Korrespondenten – 12 november 1853, sida 1

Hand egen moster tror fig neta, det han rår fat bli får, facfarg karl, och det i sjelwa fåne mön. Hofrredikaaten har i dag kommuniccrat fin rival. Gud met om denne lefmer öfwer natten. ufHmad säger doktor Himmelsfluf? frågads fruntimren. pan fer twiflande ut, och modren är tröstlös; mena huru år det med lilla kusin Bina? tibade han, med en särdeles lifliahet. Mamsell Annettes kiader öfwergjötos med en stark rodaad, och med en (riumferande blick swarade den öfwerlyckliaa modrer: Dina är rask, och håller ju fom bäst på att sätta upp en fonstia dräll. Och nu skall jag berätta ku fin fortfor hon, ait ing ansceade tid Bis nas håa för busliaa göromål, öfwerwunnit min motwilja att låta benne lägga band mid mats laanina, och sjelf bar bon en sädaa håg derför att det wore i ala foll et fåfängt förbud. Twenne weckor sedaare Hade fru Rånanbom gjort fia en glad eftermiddag, och biudit frus arna Asperson och Dalius, deras döttrar samt konsul B. til sia; den sednare mar hiadrad att infinna fis på den ulsatta kaffetimman, men lofwade att ssället upopwakta mid thes bordet. Eharu road af nyheterna för dagen, saknade fru Röaabom dan talang att sjelf impromis sera; fastän miunet icke alllid mar heang tra