430 bemarg: Nu läste Hon högt följande: mot några ord. Så man jag år, fos slar det rått abwarsamt på, ett få saart efter din ankomst til Sippringe nödgad lemna dig. Hnru långe jag blir borta wet jag ide. Skrif sio mia vå Amåäl, der jaag sjelf Mall bemta ditt bre troligen år det der före mig. Ack Lotten! wid mina trettiotwå år bidehåder, jag, under denna lugna, ja kanske kaba yta, jamma mars ma bjerta, fom då jag för ärta är tilbaka, första gången slöt dig i min famn. Huru fruts tade jag ide redan då, att ett annat föremål skule fränröfwa mig den ömbdet bvilfen då, fom nu utgjorde min dyraste flatt — och jag fåger dig, att om jag nägonsia ffude märka, att du ens meden blick föredrog en annan är det förs bi med mitt luga och jag skall nedskrifwa ordet — slut emellan of. Mea det fan ide dända det får ide hända. Jag fal lefwa för dig och ect älstadt kall. — Farmål! Nåra oh five in ran Kredrik. Nu runno Clementines tårar ohejdade. Sråt inte, käre flicka! Det war ett godt bref. (Ett gode bref, säger mamma — framfeyms tar intet hans kärlek för henne — för beane — som jag BHatarr utropade hon wildt i pwarje rad! ÅHan är fmartfjuk fade hon läggande mig på orden, mårt det Det mar en ypperlig fal.