Norrländska Korrespondenten – 2 november 1853, sida 3

de slagit sönder en äkta kopp, och spillt ut kaffe på syster Rönnboms klädniag. Ack ett sådant — jag hade få når sagde eieett sådant kräk. Tala om dylika lumpoa ting; och förbigå det aldra märkwärdigaste. Sp nes fläcken på flädningen Saro, sedan den blifmit torr? Fa, det gör den mift, swarade hon litet misslyat. uBrite Sofie! gå efter min gröaa dombas sinsklädaing; mi äro lila wäxta. Du tan taga den i frådet. Mina klädning war af Tibet; och dessutom ny swarade frå Röanbom saktmodigt, ehuru hennes min temmeligen tydligt tillkännagaf hene neg tanfar Du har npttjat dia många gåns ger, fortfor hon. Det der fan herrskapet afgörn en annan gång, fade fru Asperson otåligt. Jag fprice fer, jag dör af nofifenhet; om du ej skyndar dig! tilade hon båfrigt. RT, spetsa nu riktigt upp dina öron: Hofs predikanten BA började hon längsamt och högs tidligt, Hofpredikan S. år förlofwad med frökea Lotten Rutheastam. Kors i berrans namnol utropade fru As sperson; nej, nej, det år inte måjligt! HH detta kunde inte bror. få ur fin myn kaotade Mamsed Borta. (Foris.)