Norrländska Korrespondenten – 2 november 1853, sida 1

MRigar jaa Föra mig få hemmastadd och fråga om br hofpredikanten år förlofmad? ytte rade fru Dalius, hwars tunga owanligt länge warit bunden. Xag tyder mig märka earriag jut på förlofningåfingret. Yap jag har den Iydan! swarade han med strålande ögonkast på Lotten, od) nästan omed: wetet tog han hennes hand i fio. Törs jaa widare fråga, hwem fom är den janaltyldiga? . NÅ, mia bästa frå Dolinst iaföll doktor Himmelsfluss, huru kan man med få mycken werldswana och takt, fom fru Dalius, wara nog litet skarpsont, för att i närwarande stund göra hoforedikaaten denna fråga, hwilkea roerke ligen beswarar fig firli? Na, delsamma säner jag? instämde apotbde: karen skrattande. Lotten rodnade märkbart och drog sin haad ur sin fästmans. vYFag gör mig en åra af, att öppet mds gifwa min förbiadelse med fröken Ruthenstam: en förbindelse som år Åre ån denna dagen, tibade bau med ttt behagligt fmålend: och nu hoppas jag, att min tanksrriddhet hus fru Asversoa, der den updetern måtte mio, att Hon ayssh mar hemkommen, fan lätt förklaras och urfålad.! UTror intet Hofgecdikanteu yttrade foofuln! ark fag förstod något? Jo jo, jag år inte