Norrländska Korrespondenten – 29 oktober 1853, sida 2

en enda, och det undföl icke uppmärksamheten att Lotteas blickar woro oaflåtligt fästade på dörren. Hon sjelf ädrog äfwea sig måagen blick. Det war för första gången, fom doa sontes i Sivpringeboarnes samqawäm. Den fwarta tibetsklädningen, den öfwer hennes are lar hängande silkesschawlen i samma fårg, det fmwarta slenkolohalsbandet på den dwita halser, med ett ord den djupa wackra sorgdrägten ör fade behaget af hennes intagande utseende, och det blonda håret war endast pryde med en fruge f7lorsros, fåftad wid wenstra sidan af den tjocka präktiqa flätanr. Genom den tunna fillesmwane tea warseblef Brite Sofie genast på wenstra dandeng tredje finger en slät guldring. Den lila nätta jungfrun började redan bära kring bridaa med den blanka kaffekannan och de äkta fopparna. Kors sådana wackra koppar, min fära Agneta! utropade fru Rönndom, dem bar jag aldrig fett förr. Det år en present af min Julius. sYulivg! Huru mydket har du gifwit för dessa koppar? Hwar har du köpt dem? Mosler lida, jag mias hwarken det ena elo ler andrat ugKapten Gimhråm tog fru Dalius rid orda år fäfert få utomordeatligt wäl furnes rad med diverse, att han fan sätta bo bwillen dag han mill. (Forts.)