Norrländska Korrespondenten – 29 oktober 1853, sida 1

nafs erkände äppet hang enfas bara fom fina närmaste; mea fom bon endaft lefde af några finätte peosioner, kunde hoa ej, få fom bon önskade understödja dem. Sjelf war hoa bo: nude i C—d, och den yngre grefwinnan Ruheastam walde fin tillflyktsort i en köping i Wermland, der bon inrättade. en liten stola. Egarinnan af det dus hon der bebodde, war en förmögen enka, egande en enda son, Fredrik S. Den ungel siudenten fattade för den tolfärige Lotten Ruthenstam en känsla, ywars wärma stegrades, alt fom den unga flidan utwedlade fin både inre och yttre skönhet. Lotten befivas rade med ett ungt swärmande bjertas ömhet den kärlek, för hwillen hon få långe, fig sjelf owetande, Warit ett föremål. Året efter fia första nartwardsgång, Fnöt bon. en förbindelfe, stäld på framtiden. De båda mödrarna gilade och wälsignade de ungas kärlek, ehuru grefs winnan Rotbenfam ofta föreställde fin dotter det osäkra och waoskliga i en få tidig förbins delse, och i det hon sökte ingifwa henne en djup och warm religionskänsla, bjöd hon till att i tid härda heanes hjerta mot alla foms marde sirider. Men Fredrik blef fia Lotten trogen — oaktadt de ofta förnyade föiljämesforna, Jfråa fia tidigare ungdom, hade han wisat en bestämd böjelse för det presterliaa tals lt. Såsom många andra snilrifa haglingar bade äfwea han, oaktadt fina wisst ide roga