Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1853, sida 2

-mn ihöxrkomma henne mid något, få blir det fås kert lika wälkommet, fast hon år aft. Har fog Lottens tard, förde henne fram til fu mor: Söta Lotteu! hjälp mig att bidja. Porten bad wal ide, men hoa moisatte fig ide läaare bang önskan — hon teg — och mo: dren gaf fluttigen wika för den catrågae fäst, mannes bö äer. n Sfoh mamma göra någon bjudning nästa SMD för ate eflatera förlofutagen? frågade tun, ÅRei, för al del inter, bad Fredrik. Det är ju långe sedan wi merlade ringar. Se! bår har jaa tun med mig, sält du den sjelf på mut finger. Hon fåg på fin mor, fom nickade difal Lotten efterkom bars öaskan, aick efter fia egen ring, hwilken Fredrik harigt tog ur heanes hand och satte på denacs fi ger. u Moder, gif of din målfignelji och han böjde faå för den Älskligo, wördanadswärda modrea och Lotten föh ner mid hang sida Rord lade hon fir hand på deras dufwuden, upplyfte dem, och tryckte dem båda til sitt bröst. (Forts.)