Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1853, sida 1

Ka! förbanna mig år hon ide få wacker att man just fan bli yr i hufwudet, endast man fer på henne, KFanffe Hon är den råtta? infaller Bina, med en twungea röst. Ah nej! hon lyfter fåfert fina wingar högt och hon kan dessutom wisst ide laga någoa mat. Apropos af mat, få skude jag råda lida Cles mentiae, fom år så saäll i språket, att öfwer: sätta en fransysk kokbok, hwlken jag nyss in: förffrifmit hans Ögon lifwas der de allra läckraste rätter beskrifwas. Det wattnas i nnuias nen blott jag tänker på dem. Ett få prosaiskt företag skulle wisst icke passa min Clementine. Fa få! att äte år prosa? — men den pos esi, fom består i att swälta, den mil jag ej wara med om. Nå kusin Rönnbom lilla! hwad säger fru Simström om fina hyresgänter?r Jo! Agaeta år mycket intagen af dem. Och det skall jag säga kusin, att om fröken Lottea ej aldeles wanslägtas, så måste hon saart bli fullkomlia, i matlagning, ty hennes mor, arefwianan Rutheastam skall tillreda den abradelikataste mat — efter hwad fyster fåger.! !Har hon werkligen något annat ån si lLoch potatis? frågat fru Dalius med ett irton :skt leende. Fo det har Hoa wisst. Doa köpte en göd. kalfssek för några dagar sedan, fom kostade 6