Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1853, sida 2

preser ter. Det passsarjust för den som år fattig fom en skågrätta! Jag tycker att hon frelf kunde jur behöfwa oft taga, emot almosor; iaa qör gerna gode fortfor frå Asverson od) har just sänkt föreslå min man att skicka henne en tis ten sockerropp och 5 skålv. faffe Ja, mamma köar infaller Bina, det skola wi wisst göra, oc) om mamma så tycker, fans na wi näta aång wi baka, äfwen skicka n ågra färska bulbar. Mu iaträder en of husets gamla goda wänner, Koasul B., bosatt i Siroriage sedaa flera är tibaka och gerna sedd i fruns timmeraas kaffekonseljer, Uf, wälkommena. mia alrabästa fufin! bes der wärdinnan. tsymad fal den objudna gästen Hhafma? frågar hao. lStor tad, oh en kopv faffer swarar den lika wälwibiga, fom pratsjuka och nyhasåljftaas de Bina sManfe0 Bina är sjelfwa godheten återo tar han, kyssande hennes hand. En gammal ungkarl fan ide hafwa några anspråk på dar mernas målnilja. JEn gammal anakarl! säger fru Rönne bom, Hade ej kusin blifwit, om han ej sjelf få midlat. uNP suckade han, fjåg ide så; de fom möjligtwis skulle bålit till godo med mig, de bagade ide den linkige B., och de fom kunnat