Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1853, sida 2

uhwar tycker tant sljest han skulle bo? frågar Clementiae. Hog grefwinnan. refrinnan, grefminnan! upprepar fru Asperson. Hon skulle kuana emottaga kunaen Fo pytt ock. Huru far du min föra soster Sato, fom är få försiåndio, sätta något fådant i fråga? Hoa eade icke en fuvirt fom Hon anftdadigtwis kunde vresentera. Konske keo:past en klädnina i hwilkea hon kunde wisa fiv. Det har du wisst rätt uti fåra Jeaana swarar Fru Dalius med en oldare ucpsyn. lÄpela grefwinnan, döttraraa inberäknade, äro sannerligen ide wärda twå sura mattenlingon. Ren den äldsta dottren ha mi ide fat, fåser fru Rönnbom. Hon bar om mistsat fin fjufa farmor, och måtte suart wara bemförwäntandes, efter hwad min syster Simström, sagdt mig. i pHuru år det, Sara liva frågar frn Fru Dalins, botalar den få kallade grefminnan nå: gonsia riktig hyra til din sysler — Hon får wäl en riksdaler då, och en solfskilliEg då, fan jag tro, och kanste ger hon benne fina gamla trasor i afråfning. uj! swarar hon med en miss högtidlighet ufyher får fina penningar på dageu, och ändå mycket annat (mått. RI få du slore Sanct Anton! utbrista fru Dallus och fru Aspersoa på en gång wil doa ge