Norrländska Korrespondenten – 12 oktober 1853, sida 2

men torr som dessa händer, fom vlockat den en mår åt gumman hwilken faller, då hon den fer en tär. Anaslastus Grån (Grefwe af Auersperg.) Mormor år få gammal, hona har få många skrynklor od) helt dwitt här; men hennes ögoa, de glänso som twå stiernor, ja, ännu mycket skönare, de äro få milda, det aör få aedt att se in i dem; och få fan hon också berätta de wa frade hi lorter, och ea klädneng har horrnwäfd med blommor, den år af helt tuaut sider, den frosar. Mormor mt få modet, tv hon bar lefwat mockkt forr än pappa och mamma; det är mycket säkert! Mormor bar; en psalmbor med tjocka fiwettaåpker, och hon läser mycket ofta i den boker; midt i boten ligger en törne rod, den är helt platt och torr, dea år inte så skön, fom rosorno, bwvilfa hon har i glaset, c ändå ler don aldr awänligast emot heane, fa. det kommer tårar i henaes ögon derwid! Pwarföre fer wäl mormor få på den gamla, förtorkade blomman i den gamla boken? Wet du det? — Öwar gång mormors tårar faller på blomman, bli def färger åter friska, ros fen fwäller och fyller hela rummet med fitt doft wågaarne förfminna, liksom en dimma, och rundtomkring är den sköna, gröna frogen, der solcn strälar genom trädens lof; och mormor — ja, bon år helt ung, hon år em intagande; flick med ljusa lodar, med rurda, rödo fin