Norrländska Korrespondenten – 12 oktober 1853, sida 1

bon erfarit; dan Hade beagråtit den lefwande, fom för fig ewigt förlorad; nu begret bon den för werlden döde, hwars köld hon geuom sitt tälamod, fin försakande kärlek slutliaen besegrat. Med avwar och kraft, biträdd ar fin bror, tog hon hand om fina affärer. Rosenwik måne säljas, och når Reinhold härom uaderrättade henne, swarade bon underaifwet; Gudskelof att det medan Edgar lefde, kunde undwikos. Jaqen blef lidande; tillaånaarne öfwerstego stulderna, och med de sista qwarlefworna of en betydlig förmögenget, flyttade Friderrianan Rehnfelt, ett år efter sia mans död, frän sitt borndomshem, fi vift på olikartade minnen. När hon öfweträknade dem alla, kunde Hon ci undgå att finna det antalet af de smärtsammaste war det öfwerwägande, men med uppe lyftad, fastän tärad blid, tillade Hon: jag har dock lefwat . .. ett är ... — — — Flera år sednare återfiana wi i en af He stergöthlaads städer, twenne enkor. tibsammaas boende t en iaskränkt wånmng; den ena of dem egde ett litet kapital, helsa och arbetssörmåga men den andras enda caodelar inskränkte fig f es htea dotter och ett sjudande, oroligt fine ne. Nånot inre angarde ondt, som a syrtes sarliat för Uutwet, nen förbi rade äadå henars 08 lyckliga warelse, höll hennejen för del af dagen, wid sängea. Det siöt sia, ljusaste och rdr