Norrländska Korrespondenten – 12 oktober 1853, sida 1

Gamelian och Ångblomman. Skizj af..... a D, hur snöhwit har hon lögat Sig aut ren tljusets elj. Tegner. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Men detta enda, hwiskade Hulda, har åt: miaslone för mig aldrig kunnat föpas för dyrt Don lutade sig ned och tryckte ca kyss på har läppar. Hona förföfte att resa sig upp; ban mwulle sluta henne till fite hjerta, men han föll tibdaka på fin kudd:. — — — — — — — — — — En lördaasafton, då kiockornas ljud på aflägse hån förfunnade sabbatens annalkande, låg den unga mannen på fia bäådd, Mila afdidande öofveraängen. Det mar i somma säna, i fam: ma rum, som dans far utandats fin sina fucks och der han fjol för fer år sdan blifwit fam manwiad med fin hunru. Den wördade fä raren, fom änan, södd mor fir waadriaassaf wandrade på jorden, Hade ayss till de bäda maforne framräckt försonmgens underpanter.