Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1853, sida 1

med öfwertygelsen om din, på hwilken du nyss gifwit få förfärande otwetydiaa bemis, lefde mitt handlingssätt. För att får somwttets dom: fiol ursaka mig, upprepade jag tusende gånaer, för mia sjelf, alt jag war styldig äfwen dig upprättelse. Under denna händelserika sommar hafwa inom mig förgått månaa förärdriagar, och anser jag det bän för of båda, art bryta wårt lika brotisliga fom elycksaliga forbund. Du med ditt sydländska, glödande, widt krina. swäfwande sinne, pessar ide för den jemförels sewis prosaiska luana Edgar, fom mid din fis da skule, wid försöken, att med dig uppswinga sia til de högre regioneraa ... der jag frufs tar, att äfwen du förr eller senare kommer att fiana ett tomt rum ... sianna vå Half ma wägen. Faq upvskattar höast af alt, det husliga Kf wets stitta lycka, förskönadt af en älskande mas kas aldrig slocknande färlek .,. och deana lycka jådan font jag kunnat erbjuda dia den, skulle saart förefala dig enformig och tröttande. Deana ny öfwerståadaa sjukdom, föranledd af ett fa, få nåra ditt föräldrahus, hår mas rit mig en mäckande botyredikan, och i dag mid uppwakuandet har jag fartadt det beslut. fom jag ofmanför meddelat did. Ty wärr är förhållandet sådant, att jag altid måste hafwa något att förebrä min, men den