Norrländska Korrespondenten – 5 oktober 1853, sida 2

— åäga den litet högre upvv ... Nej, on ligger den för högt . . litet längre ned ... Jag begriper icke hwarföre du ej i afton låg: ger den få, fom du brukar. Nu hördes en bäftig sayftning; Förlåt mig goda Hulda. om jag gjorde dig ledsen . . . du gråter få häftigt .. . det år dig få olikt. ... fom fram älskade maka! Han förde den matta handen bakom hufmuds gärdea och famlade efter sin hustru; han fick au taa i en hand; det är icke Hulda; det är ... Jsabella .., Jag tyckte wäl jag, att det icke war min hustru — O (Edgar, du älskar mig ej mera ... Och hon störtade fram til fången. — Jag skulle öaska, att jag ej det gjorde ... om jag blir frisk, få skola wi tala om det flydda, det närwaronde och det tilfommans de, men lemna mig nu, .. du blotiställer dit rykte, och det år mig dyrbart. Farwäl då! och hon lemnade rummet. — — — — — — — — — — — — — Hulda, outtröttlia mid Edgars sjuksäng, ha: de alltid den tillfredsställelsen, att i hans tads sambet fiona sin skönaste lon. Wen den oro fom utan rasi eller hwila arbetade i hennes bröst, inwerkade tid den grad menligt på hens nes helsa, att hon blef urståadsatt att fortfarande gifwa fin soa den försla naturliga anäringen,