Norrländska Korrespondenten – 5 oktober 1853, sida 1

bjulet i det han häftigt stötte hufwudet mot en sten. Betjenten hastade upp till berrgårs den, och i allen mötte han mamselll Sejerling. — Dielp, bjetp! Baron ligger afdånad utanför portarne. Rodnaden förswann påfbennesgkinder, oh en dödlik blekhet utbredde sig öfwer bennes anlete. — Hwad ... wil ... det säga .. 2 stammade bon . — Jag bar ej tid att berätta . Kom med mig, fade han tillzen dräna, stående dere intill, hjelp mia, atts få Honom hem till fig. — Rejzbår honom hit ... Hitzsupp! utros pade Jfsabelle— Fa, det är bästågenmälte. drängen, wi hafwa närmast hit. Nåra att digna til marken kände hon fis omfattad af ett par starka armar, hwilka up: peböbo henae: O släpp mig, strek hon, jag wil... jag måne . . till honom ..till hoaom ... — Till hönom, som ej älskar dig, swarade en mild röjt. — Lemaa henne, inföl Commerserädet, sagta undonförande Dadellli, i det han tog fin dotter på fina armar, och bar henne in i huset. Kom ihäg, fade fadren med eftertryck, att du Annu ej tilhör honom inför werlden? — Bötelden? ywad frågar jag efter werde.