Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1853, sida 3

bersåen och fann Dawelii och fin älskarinna sittande på en hwilobänk, med ett framför dem släeode sten bord, öfwerlastadt med lexica, ftrifs materialier m. m.; deras hufwuden sötie nås flatt tillsammans, och båda woro få fördjupade i dwad de hade för bänder, att de ej bemärkte närwaron af en tredje person. Wid det Hhåfs tiga buler, Edgar gjorde, sägo de båda genaft pp. — Wälkommen, Baron Edgar! helsade Yfao bella förtroligt i det hon rädte honom haaden. Baroa fer, att Signor Daweli haft den gods beten, att åtage fig blifwa min lärare i sitt wackra musikaliska modersmäl. ö —Det måtte delt yligen hafwa tagit fia början, swarade Edgar, fwäfwande på röslen— Emedaa jag ej omtalat det, smålog hon men jag mile bereda mina wänarr en öfe werraskaing. Daweli spånde, få til sägandas fina ögon i beta Edgars person, och på bruten fwenda hltraade, att han anfåg fig wara en för mycket aflägsnade han fig genast. — Om det war mig du menade fade Edgar då du talade om att bereda diua månner en öfmerraftning. har du sannerllgen lyckats, men buru angenäm dea warit lemnar jag derhän. A