från Edgar fade bon tid fig sjelf, hon bröt det; ett rop undföll henne, och brefwet föll ur hen. nes hand. Emellertid wilja wi göra of båäkanta med dess innehål. OD Hulda, Hulda! Tärningen år kastad; jog måste blifwa en löftesbrytare, en menedare och under hwilka förhälanden fom helst, är sällheten för mig förlorad. Lät of gå tillaka i minuets nejder och tala sanningens ofmins ade språäk. Janaa wi äann sjelfwa kunde bes slämma öfwer wåra hjertan, woro mi befåmre da för hwarandra. Du war mig ar får fyr fler ... aldrig mera ... Wid den tid af wärt lif, då den oförklarliga fånstla, fom ftavaren nedlaggt i menniskans hjertan, wakaar, wille händelsen, ödet, slumpen ... jag wet ej hwad ... kanske satan ... ty Guds försyn, wådar jag ej säga, att Commerserådet Sejers lina skulle tilbaadla fig Raantlosberg. Det intryck, fom hang sköna dotter gjorde på mit unga, eldiaa finne, äfwensom min förbindelse med henne, är dig inaen Hemlighet. Walet mellan min fars förbannelfer och fullbordandet ef mitt ingånana förbund lemaades mig . .. jag hade ej mod att med den sednare belasta min warelse. Sejerlma reste till Gsöth bora. Mia fors låagsamme, tärande sjukdom ölef snart ct törne i wårt familjlif; öfwarwäldigad af min fars och moders gemensamma smätta,