Norrländska Korrespondenten – 21 september 1853, sida 1

Sidm de sörjandels föräldrarne åt jordens stöte öfwerlemnat qwarlefworua af det älskade barnet, söreslog Edgar sin hustru en refa til de för fina naturskönheter beprisade landskapen Wermland och Dalarne, och först wid början of höften återwände de med fridsälla hjertaa till deras gemensamma barndomshem. J hans hjerto, lefde wäl ingen romantisk kärlek, men den olofliga låg i dwalo, han eade frid med sitt samwet. Han iafåg uu klarare än nås gFon sia fin hustius wärde, men en naturlig blygs het i heanes wäsende, i förening med den mar ra, fom hon förwärfwat fia, att nödaas sluta fina warmaste sänslor inom eget bröst, iagåfwo lundon hennes make swifwel på styrkan af hennes kärleb. Wid deres hemkomst siod grar ngården Öde; Kommersrådet Sejerlina hade redan irflyttat till dea nånra mil derifrån belägna staden ... deras waaligaåwiaterqwarter. in. J ett prydligt hussi den goda faden Norr: föping hade en kal Fannari natt en sauttalf sla it ned. IF ett litet, i tredje wåairgen bes läget elegant rum, låg i en dyrbar, med fire qylda ornamenter uzired mahognysäna Ifa bella Sejerliag: ett Åndiskt musslias omhåuge, drapperade fig likt en moiasky kriag heane; i det ylere rummet slumrade hennes fammars