omkring henne. Wid hans tilltagande köld drog fig Hulda alt mera tiqbaka, men vwvwer: kade i tysthet efter yttersta förmåga til hans trefnad. Hon war olycklta, men mar han mål lyckligare? Offer för en wild passior, fom deg föremål med alla fofetten8 konster sökte rod: makthålla, tlade han, åtföljd af fina fammetsqwal, från ställe, til ställe, och en annan gång gick det ända derhän, att ban i den fradgande bålen sökte dränka sina inre förtärande qwal. ige Man mar nu wod den wackrasle tiden af år ret; midsommarsqwälen, mild solig och skön, hade helsat jorden; mötena woro redan slutade och den derifrån bortgårade militären hade bee gifwit fig på wägen, och de flesta af dem hoppodes att samma dag, i den blomstersmy fade boaingen, få wälkomaas af fina fåra. Hulda hade wakaat frisk och fund, utan att gågot yitre oroande filat fig till den börda fom hoa fNidatigande bar på sitt hjerta. Hennes bror Grefwe Reinhold , hade lofwat, att med heane och hennes man dela bögtdsgåls lea. Restligt woro de trenne inom hwårancra belägna. rummen ordaade Friska blommor, inneslutna i de tådafte alas, prydde bord, by: råar, fönsterfördjupniagar och kaminer; alla dörrar woro öpona och en behaglig lufs, efter ett swalkande, nyg fallet regn strömmade in i den wackra inbjudande boningen. Klockan wid rass 5 eftermiddagen swängde en gigg in på gården