Norrländska Korrespondenten – 10 september 1853, sida 1

honom, att fria till henne .... derigenom bor jag beredt hang framtida sälhet ... om han gift fig med den andra .... få hade min förbannelse ... — Tyst, hon lade fin ban på hang mun; ide skall ett sådant ord nu utgå från dina låp: par, du .... fomjijbelfang dagar aldrig tilät Dig ett sådant... — Jo, tå det war fråga om ... henne .... Sirenen .... afgrundsanden ... då börde du mig swärja förbanna .... Dörren övpnades, och en ung mas, klädd i uniform, inträdde; hang drag liknade modrens, kastanjebruna lockar omslöto en wacker högwälfd pan: na, de stora djupdläo, Ögonen uttrycket i dene na siund en återhållen förtwiflan. — Kom hit Edaar att jag må wälsigna dig på din dubbla högtidsdag ... — Tack min far, swarade Edgar, med dof — J dag för 25 år sedan, emottogo wi dig, fom en dyrbar gäfwa, af försynens Hand .... en gäfwe, hwilken wi få warmt ombedt .... Wi tackade mi prisade Gud ... wår, min glädje war outsäglig .... måtte och du i dag genom den gåfwa dig skånkes finna fålheten ... du följer ju ditt hjertas rössj du gör ingen uppoffring .... Hau swarade ej straxt, men flutligen fade han sakec: Pappa met, att Hulda alltid ingif: