Norrländska Korrespondenten – 10 september 1853, sida 1

fig om kaslade en längtans blick på tidmåta ren, fom just nu fnåppte Hill fyra. — Till hwilken timma Har du urtfatt migfels aktea? frågade han med matt röst fia Hofirn. — Til klockan 5. — Kkockan 5 upprepade han långsamt; det passar bra .... i dag den 25 Mars för 25 år seden,.. kflockan 5 eftermiddagen mias du Huru wi tackade Gnd. Hon lutade hufwudet mot sin mans hand och bittert, men or och stilla ... ja tyst och fila har du wandrat under hela dia lefaad, ty och Aila skall du en ljuflig aftonstund dom: na .:. somna, för att wakaa der jag då långe wäntat på dig. ... Ru öfwergic den förut flika gråten tid en wåldsam snyftaiag slutligen upplyfte hon sitt hufwud men böjde det Äter ned och tryckte ca kyss på hans läppar. — Tror du ej, att Edgar fom en lycklig brudaum går i brudssolen? frågade han. IMotbiudande mar det henne, att föraeka fia Öfwertygelfe, men skulle hon af kärlek til fans ningen förbittra hans sista flunda? — Han måste blifwa lyckljg med Hulda: — Jaa tror ide, att någon mars Fan med henae blifwa olucklig ... och för hans få0: hets skul, more hoa färdig att offra fig sjelf. — Ja, ja, återtog han, liksom föratt lugna sitt samwete, jag gjörde wäl då jag öfwertalade