Norrländska Korrespondenten – 10 september 1853, sida 1

Gamelian och Ångblomman. D, hur snöhwit har hon lögat, Sis allt ren i ljusets el. — — — — — — — — — — Tegner. Det waren eftermiddag i Mars 18— den glada lifgifwande solen kastade fina strälar in i ett rum, ber de mötande föremålen utgjorde skarpamotsatfer til hwarandro. J den inom alkowen antift arbetade mahognysängenlåg en manlig men utmärg lad gestalt; de af istora qropar omaifna, fordom swartbruno, nu nästan ljusgula ögon, hwilkaSi friska dagar afspeglade en eldia och kraftfull själs mångskiftande känslor, uttryckte nu en skärpa, fom ostats år dödeas förebud. J fåtöljen nåra intil honom satt hans maka, hwars ansigteartydde en ålder fom närmade fia femtietalet. Sorg: ligt fästade fig h:anes blickar på den lidasde Oh heanes hand hwilade i hans; mot wanan i ect siukrum war gardiaen uppdragen och det bela för tilfälet utmärkt genom ea caen mil brydlighet. Länare bort, närmare göastret, fo. dy på den utbredda mattan twänne med blommor utsirade kullerstolar. Den sjuke månde