Norrländska Korrespondenten – 7 september 1853, sida 1

werwäldigad af sömn och utan annat sälskay åa råttan fom smyger fig ikrina rummet, eller sorsan fom sjuager i wäggen, tänker hon ice på något annat än den oro hang frånwaro förorsakar henne, eller fruktan någonting ha hägdt honom. Framför att — hören det j bustrur — håler hoa aldrig någon moralisk föreläsning för fia mar, då hon har bonom inom de äktenskapliga sparlakanen och ban icke fan undgå att höra på. Mannen sådan han bör wara. Han promenerar med sin huslru och wisar ingen fruktan för galanteribodarne Han har alltid amat då man ber honom derom och gör aldrig några anmärkaniagar derwid. Han gör ingen inwändaiag emot att bära ett ssort pas ket efter en bomullsparoply och går til och med in på att flåpa på det miasta barnet. Når det regnar spriager han förut för att bulta på porten. Fr wagnen ful fitter han bredwid Fusken. Han lägger fig förf når det år kallt. Han stiger upp midt i natten för att wagga barnet fom skriker eler fe till hwem fom ringer på porten. Dantiläter fin smärmor att bo i huset. Han äter fall mat utan utt klaga och finner aldrig att theet år för swagt. Han tror på nervswaghet och en tår blidkar holom ögonblickligen. Han fMuter att träta meedn en sammetsäi årnivg och förskingrar ala molt