Norrländska Korrespondenten – 3 september 1853, sida 2

Brudgummen från Hafwet. (Siciliansk berättelse af Hervegh.) Dagen hade warit trockaade warm. Jag wille begagna aftonen, att på stranden inandos den friska hafsluften, och begaf mig mid min wädwisare utom Syrakusas portar. Wi an lände snart till ett släle med en Herrlig utfigt, den märkligaste jag fan påminna mig från mit reselif. Framför mig siod en Maricbild på en hög sockel uti en nych, hwars ena fia till en del war nedrasad. Ötaliga klänanärter oms gåfwo densamma, en sakta windfläkt och den nedgående folens strålar svclade i de mörkgröna bladen, hwilka kastade fin skuaga vå Mariedil. der, hwilkea de: liksom i skyga wördaad, eljest lemnat fri och orörd. På ofstånd såg jag Erna ryka, hwars swarta rökmoln nu och då, genom de sist a solstrålarne, förwandlades uti glödande purpur. Framför mig låg hafmnet, lugat fom den blå himmelen, hwilkea det återfarglades denna afton, luga och qwalmia, tycktes det wara fre: dadt från menniskotnas rastlösa werksamhet;