Norrländska Korrespondenten – 3 september 1853, sida 1

firande anlete; de klara dropparna slrömma Be upphöligt ur den outtömliga kälan. Hmils fen olycka har träffat detta älskwärda barn? Pwilken iemmer trycker detta unga, fånslos fula bröf? Jo, föta pappa, will ide att hon skal besöka en bal, der lättsinniga gäster behandla oskulden lika med fräckheten och lättfärdigheten. Der perla stora droppar öfwer ett glödande anlete! Det är glådjetårar öfwer en wäninnas .. ofärd! Der perla abdeles dylika! Det är ofwsund åka mer en wäninnas . . . . framgång. Der gråter en alwarlig man, en til årea fommea man, gråter och skär tänderne. Hm fen olycka far wål aedrasat öfwer detta Hhufs wud? Jo, hang mån fit en syssla, fom äfwen haa i tysthet sökte. Och hår utajuter en theaterprinsessa hela floder af tårar öfwer ett tidningsblad som hon håller i sin hand och framför sina ögon. Men det år glädjetårar, ty i bladet flår: Hon öfwerträffade fig fjelf.s — VHon har nått den abrahögsia möjliga höjd af funönde nings! — Hoa år ala sånggudinnorna sam manfattade i en! — Hon år öfwermensklig!. — Hon år ÖfwernaturliaM o. s. w. En annan gång deremot gråter hon heta tårar. Hela bådar skölja uu ett Helt annat tidningsblad, fom ligger framför henne. Men dessa tårar äro den omtsägliga smärtans, den