Norrländska Korrespondenten – 31 augusti 1853, sida 1

Torparencostatkarlen. (Forts. fr. föreg. R:r.) vRännfraran i galgen Hänger höat, Cajja; och att komma upp hår i werlden det är fen ten, likgodt bur det sker. Men alwarsamt tar ladt, få måste fattigdomen berjena fis af alla medel, att swålta ihjäl fig lår wäf ingen wara få dum aft göra, om det på något mig står tid att lefwa. Och för öfrigt fal jag trösta dig med aft emellan rätt och orätt år rået ej få förbannadt noga uppgånget, fom presterna päsåå. Då jag war i Stockyolm rå arbete, hörde jag läsas ur tidningar huru både kungar och vä der antastades för olofliga tilarerp; en (og mu tor af fienden, en flog folk: för nöjet ihläl, en prest sålde himlens wälsigaelser, oc Gud wet id: hwad de förnäma fingo göra ud) ändå skälas för hederligt folk. Men du wig ej glömma det gamla ordspråket fan jag förssä att små tjufwar dem håager man upp och de flora låter man gå. Denna argumentation ofbröls plötsligen ar: nom några föaderilitaade llagorop. Cojsa sprana till dörren. i ev Hmarifrån kommer olften? frågade Beast I och hindrade med deita spörjsmäl sin hun tu alt gå ut.