a DDD ————— mjufa dig och beden far och mor, och Gud fatt ej öfwergifwa dir förmanade aumman. Nad bår mig fi den fom framfödt mig; der skulle jag tro, bör jaa bafma att Färåkna hwad jag behäfwer, tils jag fan sjelf försåörja nte. Dessa omilda ord uttalade af en fon tid deg mor, knade ej undaå art morfa djupt på modersbirtat. Den fattisa stothanrua fänte ea blick af röraade wäittaliahet vå det sräcka barnet, som otcbaänglia för hwarje ömmare fänsla, tyckies fröjda fig är den lyckade replik:n. Gffer alt en stuad hafwa sittäatigaade betraktat sonen sade hoa lutkigea: ja jag bar framfödt en orm i mit oc h nu känner jag gadden i mitt bzerto. Derrå skyndade hon ut att dölja sina tårar. J rummet midt emot, der detta urrträde försigalck, stad Fan Petter och lida Seiaa och talade wid sin mor. RÅ, barn Hur går det i skolon? klockarsar är r mål ej ssiräng emot 2 ÅG nd, han är si god emot oss, han har ingen enda gång på åtta dagar forhört oss i boka? Han bad nea helsa mor, att om ni snart stickade honom den lofwade lintotter, så Hule hua släälla til så, att mi funde få, mara )kå och hjelpa mor med veticran, och åns 1 fä goda beln of honom, swarade Jan Petter och tuggade på naglaraad i