Torparenftatkarlen. (Ferts. fr. föreg. N:r.) Du får wäata till far din fommr, fwara. de aumman bekymmerslöst. Jaa wäntar ej, mor! jag år hangria, tag derför hit bwad ni Hhar, halft fordrade den sturska pilten. Modrea, af swaahet eder fruktan för tåara ledsamma följder, för en wälliagsskäl och några bitar bröd till fonen utan att fåga ett ord. Det år ide nog får mig, jag wil ha tils tugg, fil och jordäpplen eller mjölk, fan må lefwa af den der hundröran, återtog Swen och blängde argt på den gamla. Du får mål Iof att häslqa til godo med bwad far ej försmär, han fom huraria och ut. träfad. arbetar för of Hela guds länga dag, swarade stathustrun od) srök några gråa härs lockar från den fårade pannan. aäRenar at det, jo, jo, den traden år jag nog man mid. Mea jag skal fåga er rent ut att: far är gammal och jag una, han går ur och jag in i lifwet; jig wåärer tid och Han fal: ker af, och det år en förbannad frilaad. ODu har ett steahärdt hjerta, Swen! tro mig det går aldrig mål för den trottsige. St