Norrländska Korrespondenten – 24 augusti 1853, sida 2

andefallda byagaadsmaterialerna, och inom nås gra minuter mar den prowisioneba ladugården färdio. De olyckliae smäkräken inrymdes au i fin bestämda båg och erssöllo namn och meritföre teckaingar. Men under den något måldfjam: ma inqwarteringen, fom en af unaarne att dry: ta vingen ur led. Detta undgick ej den upp märksamma Jan Petter fom genafi förklarade att Perlo, få war fogelas benämama, måste slagtas. Denna uttalade dödsdom tydtes öfa wermåtten glädja de omkringslående gudgber lätena. öYrjör det oskyldiga offret fans ingen appell til mildare tänkesätt hos barnen, faslän dessa ens ligt en höare försäkran, por preferance böra Gudi til. Fågeln lades på en sten af Jan Petter, fom nu framtog en liten knif, och med några skäraingar i djurets hals afskar denfams mas Efter den lyckligt werkstälda oporationen fästades ett snöre kring Perlas ben, den feta sieken upphänades i potatiskällarea och slutades så den blodiga högtiden. Nu framkom på scenen en äldre vilt. Han tycktes wara emellan tretton och fjorton år. Sod afton tragmargar! war hans helsning till barnhopen. Se Emwen utropade Jan Petter och gid några steg emot den nya famraren fom också tilhörde statstugans befolkning.