ssade utagifter til stämningsman oc för une derhåll wid Tinget, måste ändtligen fråntvå da saken oc tillåta densammas afskrifning. Enahanda fan äfwen förhållandet wara med De till Tinaet insände wittnen, hwilka äfwen funna uteblifwa från första Tinget och, — få ledes, der endast ett Ting hålles wållar ett belt års uppskof med mål. Härwid äger man skäl tib den anmärfningen, att de förce lägaanden wid witen, fom nu anwändas för att förmå parter Och wittnen att iakttaga tas ställelse befunnits i allmänhet wora abtför litet werkande. DÅ erfarenheten få ofta wir fat att, — säsom en författare säger — det lån: ga dröjsmålet emellan Tingen och en våttegångås början och densammas slutliga afgörande merdför ide endast olägenheterna af uppskof wid tilaodorjutande af lagliga rättiabeter af ett förewigadt anlitande af den juridiska din. n och af betydlig tillökning i omkostnaderna warförutan långsamhet i rättegångar äfwen har till följd att mangdubbla dem; så frågas, om ide de omständigheter fom föranleda tidås utbrägt för få många rättegångeärenders bes handling och afgörande funna bringas till en få lämplig od ändamålsenl:g förändring, hwarigenom sådana hinder för lagskipningen lunde förekommas? Om äfventyreat för trcta skande parter att inställa fig wid underrvå e erne skärptes vå få sätt art viten för ute blifwandet derifrån betydligt siearades; få skube wäl detta kunna afkläda tredskheten och beweka till skyldig instållelse inför domstolen wid den första kallelsen. De hafwa marit pätänkta och långe förb s redda dessa reformer i wära allmänna lagar, fom äro lika nödwändiga, fom de åro efte.s längtade. Särdeles mycken swärighet lärer wäl icke kunna möta reformea af Sweriges Rättegångswäsen, hwillen erkännes wara af en mera enkel beskaffenhet ån de flesta andra länders — der det genom inympandet af den Romerska-rätten blifvit i få hög grad inweckladt. Befriad från inblandningen af några främmande elementer, blifwer wärt råttegångswäsen — såsom baserad på nationel grund, med förbehåll af några reformer, i alla fall af myckct wärde och förtjenar att befordas. 1734 års lag bar öfwer ett åre hundrade warit bepröfwad oc har med de tilägg och förändringar, fom enligt den sednare tidens kraf och förhållanden tilkommit, hia intill? wägledt swenska folket i dess juridiska ang elågenheter. Det år ide lagens fel att hos desst handhafware det blifwit en inrotad wana at icke med tillbörlig Ådrift påskynda rättegångsärendernas behandling och hwars före balancen af oafgjorda mål årligen upps kommer samt i strid mot en god anordning af Lagskipningen och emot de rättsökandes sanna intressen underhåller och föröker fig sjelf. Deona åsiqt uppenbarar fig ide i wår lag och det blifmer ide dess skuld att en annanåsigt ån den fom år öfrerensftåms mande med lagens anda utbildat fig i det praktiska rättegångslifwet. Och detär denna som genom kraftiga reformer bör borttagas och utmönstras. Man klagar öfwer senfärdigheten med råts tegångsärendernes behandling med underrvätts terne; men erfarenheten bewittnar — tywärr — att samma förhållande äfwen eger rum mid öfwerrätterne, der målen efter att was ra förbisedda och bragte å färdigt skick blifwa liggande en läång tid i förwäntan på före: dragning; Och det år säledes der fom man finner största orsaken till långsamhet i wår ciwila lagftifning. Genom den för några år sedan nedlagda försäkringen i wår lag skipning, att de mellanliggande till föga båts nad för rättsökande exislerande instancerne, Lagmand: och Kämnersrätterne bortiagas, bar ål den fördel wunnits att man fortare fan avancera med ett twistemäl til Sfmerdomflos len och få det skyndsammare afgjordt; men efter. denna förändring har det slället til: tilloppet af fullföljda mål i Hofrätterne wa: rit så ansenligt att balaacerna der wunnit en större tillökning, och hwaraf följderna å: ter blifwit längre dröjsmål i dessa instancer. Denna i ögonen få märkhart fallande omftån: