Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1853, sida 1

ISI-00, (Af A. Scubert.) (Forts. fr. föreg. Mir.) När jag låg der, i detta tilfånd af före färlig stelhet, fyldes mina öron plötsligt åter af foglars gälla skri. Jag for upp, och då jag blickade omfring mig, såg jag mig endast nägra mil aflägsaad från land War det en illusion af wansinnet? drömde jag? woro dessa berrliga blä kullar, som höjde sia framför mina ögon, endast en paradisisk dockelbild, uppwäckt af bedräaliaa dunster, ett luftigt intet, fram: manadt, för att håna mig i mitt elände? Min siäl war uppfyld af förtjusning, synen wexte inför mina blickar, och när sirömmen förde mia alt närmare, tilltog han i sköahet, prakt och werklighet, men ack mitt simmandte fänalse drefs snart af det häftiga sirömdraget förbi den in: bjudande stranden. Denna motgång war för for för. mina förswagade finnen. Jag siönk i wanmakt. Jaa wakaade ur denna mediöcesdlöshet — jag kastade ögat tihbaka på landet, det låg endast ett blåaktiat moln wid horifons ten och sjönk allt mer, tiEas det upplöste fig såfom ea -dimma od) slutligea försoann, och jag äter såg mig ute på wida hafwet.