Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1853, sida 2

per jag iate, fade fiskaren och grep långt ned i sia tunna, aflånga näfwerdosa efter en dug: tig pris. F tjeast täaker du? Jo det tycker du det! Hon skall in til komejan och der skal hon siuaga, och då blir hon mamfel och får ber röm i Aftoabladet, och då blir hon få föraäm att hon inte ea gång fan kännas wid of — ja, jag fana riftigt bli tofig af bara glådje — och det år för att hon har, fiungi och skrikit på berget, få att de ha hört heane Det år annat flag tänker jag, åa att hon fule gifta sig med grannases Magnus fom går här och friar — wist mar det mål bra också, för han dar twå kor och en dugtig kamp att ta emot torpet med nästa mår. 8a, det fan mål wara bra; men inte mil mål Elaa fara med ifrån Magnus ou fen de ba tänkt på giftas. Hå hå, aubben min, fö uslig mor år jag wäl inte att jag ej fule ta bort giftastankarana når det bär få här obegripligt til. Hon gret och lipa, når hon tänkte på att Magnuns skulle sorja; mea fom jag få, hwad war det nu att fräga efter, när hon kunde bli mamsell om hon gick och hängde hufwud. Hoa skal mål tänka på att göra fina föräldrar glädje också wet jag — och få skall hon wäl lyda, hon år ju bara barnet; hon fyllde sexton år före Mic: