RRA L— —Tp?AJu att fiana i werkligheten, och färstå ej huru en enda balk skall kunna råda til för rikets alla byagaingar. Redan ordet Ulslog ljuder för dem obehagligt genom den förestäsniag def wäcfor om en kropyslig sjneliahet. De wilja ice följa ett Mål till tre Rätter, utan äta heldre tre rätter till ett mål. Eyacr frufta de angå de aflidnes andar i sälet för trefisa bofi iden. Att kallda en orörlig papperslunta Handlingar förefaler dem lika löjliat, fom art tala om Hufwudstol, då man aldrig wågar sätta bufs wudet på någon fiol. Lösdrifware anse de wara en miflycad öfwersättning af larativ. De finna det hårdt, att inter bara eger arfsrätt, som ej är qwickt fodt, hwilket dessutom endast ffa bidraga art öka mödrars naturliga fallen: het att utgifwa äfwen de dummaste barn för qwicka. De fatta hwarken att någon fom kan få wara i ro, likwäl föredrager beswär, eller hwarför man ide skal få taga unp en sak fom man tappat. De fiana oförnuftigt att räkna tre på paret och rädfråna förgäfwes äfwen de erfarnaste husmödrar om rätta sätte att taldg: ga Jnlagsfä. Rär de råda någan banden, sfer det till ett wäaskapstecken och de anse der: för såsom ett håa emot menstlighetea att kalla det handräckaina, då Kronobetjean gen fråntas ger ca stackare ant hwad han Äger. Ordet Öfwermage framkallar hos dem saorare bilden af en frodig präst än af en liten späuslig poje