Af al fart finna de lagfarenhet långsammast o. s. w. — A Fiskarflickan. å äro de personer, fom vå färden öfwer; Målaren emellan Stockholm och Ubsala ej fas flat en blick af iatresse på det Morartade på en gång dystra och leende Tärnsundet. Kanske har mänget öga blickat öfwer de wackra frråns derna, för att dröja en stund deruppe på Here get der högstammiga talar höja fina ewigt grönskande hjessar och gragarne böja fina flofis ga grenar öfwer mossbetäckta stenar, samt flute ligen sslannat mid bergets fot, der den wänliga fiffarfojan med fin tippa förtäljer, att ej alles nast skogarnes wilda blommor wäxa här, ej hösleus slormar ljuda genom berget utan att ölandas med muntra meaniskoröster, att marken ej förgäfwes bjnder sia gröna mattas mjuka wågor för att widröras af lätta menniskosteg; Recken sjunger ej ensamt för windens lyssnande öra, ty han hör få ofta en stämma, bwars frista fyliga melodier i återswar tona ända ner till böljornos hem. och hwarje afton då fiskaren går til firans den för att taga ned de på gärdesgården upp hänada näten, höres redan den glättiga rösten irnika sångartoner wänta fadreas an komst, för att med späda men raska shänder swänga åror