Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1853, sida 2

tycktes eder tydligen altför milda. Ni kallar mig nu för orimlig, och sjelfwa werket skulle det icke blifwa mia swårt att bewisa, att jag är hundra gånger förnuftigare ån ni upårdendet är eget, bewiset skulle wara ännu egrare. 8. P.msar Det är det saktmod, med hwilket jag sedan få mänga år tilbaka fördrager de höge färdiga manereraa, den oförnuftiga stoltheten samt den tråkiga känslolösheten hos den mest odrägliga mar, jag någonsin sett. Ram fru, min frö! ni fötter mitt tålamod på ett hårdt prof! Jaa skule med mera sanafärdighet funna säga, att det finaes få männer, fom under deras lif haft få mycket att uthärda fom jag; och att jag werkligen inlagt någon förtjenst med att fördraga edert ledsamma pes danteri, edra skyhöga inbillaingar, och ojatine heterna i edert lynne. 23 sanuing min herre, det år höast under: ligt att höra en tyrann beklaga fig öfwer fit offer. Hela werlden förwånar sig öfwer mitt talamod med en man, fom år mig få föga mårs dig. Ni år få föga märdig Mi år fäfäng, enwis högfärdig och egotslist! Mina bojor äro mig odräaliqa jag är trölt mid att tminga mia och jag känner att det skall blifwa mia omöj: ligt längre lefwa tiösammaas med eo menn ffa fom ni Förträffligt, min fru ni wil blifwa fri?