Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1853, sida 2

man fan ide disputera om smak, och i fans ning jag skulle aldrig samtycka att fe min tridje fon, försedd med tonsur, förbundeu att lefwa ogift och på galereraa sökande en skymflig fånr genskap, eter det sägerpris, fom minnes af fidröfware; med ett Ord jag upprepar det äanu en gång, mia son skall inte blifwa tmalthferiddarce Men min fru, om jag nu wore lika enmig fom ni, få skulle jag säga att jag är herre och att jag mill det.r Vag wet, att en fars wilja år af for wiat då det är fråga om art besluta öfwer en sons Öde; men ni bör mål medgifwa, att en mors wilja bör räkoas för någonting; det år saant, ni är familjens hufwud, ni år min man, men ri år derföre ide min herre, ty mi befiana oss icke i Turkiet. t Hå! min Gud det fer jag wäl; mi äro twärtom i Frankrike i den det af werlden der man begår de de mesta galenffaperna, juft ur det skäl, att männerna låta styra fig af fina qwinnor. Jag för min del år af den åsiaten, att man för deras wilja wisserligen bör hafwa nå gon aktnina, men endast i det fal, att den icke är orimlig. 23 sannina, min herre, ni hor ide skäl att beklaga ev öfwer mitt tålumod! Det finaes in: tet slags grofheter, som ni icke i dag tillåtit er att säga mig. Namnen nyckfull, underlig,