Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1853, sida 1

och omfamnade sin man, ni har i dag en ton af sjelfförtroen de, få smittande, att jag redan tror mig nästan säker på att fe edra daoftninaar uppfyllda; men emedlertid skulle wi ide fomma i förlägenhet om att finna medel, att sörsäkra wåra tre bara om tilräcklig förmös genhet?! furu? i förlägenhet? hwad tänker ni på? Hafwa mi ide goda 60,000 francs i räntor? Fan met det mia wän; Men om wi nu em dag aifwa, jag poncrar 10,000 fr. åt hwardera af wåra barn, få skulle det ide återstå of mera än 30,000, och detta skulle ingalunda förslå att widmakthäba ett lefuadssätt, fom onstår wår rang. För öfrigt, wore icke 10,000 fr. alltför litet föt att försäkra wår äldste son om ett godt arti. lOnödigt bekymmer, mia älskade, tänk ide widare derpå; dea äldste fall blifwa millitär och jag medger, att iagenting bör försummas för hang lycka oh fortkomst. Men jag tror mig hafwa noa inflytande, för att få den ane dra anslälld inom diplomatien; denna bana för rer till allt och erfårter i vift mått de omfoftnader man måsie göra förskott, för att skaffa sig inträde på densamma; såluada finna wi nu redan ett af wåra bekym mer wara utan grund. Fa, mia mån, men hwad skole mi göra utaf den Yaghe?r n Ha ynzåe? på min ära! honom skole wi