Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1853, sida 2

qWmnt fom de ide förstått Huru mycken owänskap har icke alurats endast och albenasl til följe af olika åsiater rörande läroraa om, och de olika sätten art förhålla sig beareppen, vligt och locka, åra och dygd. kärlekea til furstea och färlefea til fosterlandet. i Jag påminner mig md ankdning häraf hafs wa hört någon berätta följande dändelse: Marquisen och Marquifinaan de Wiele-Roche hade waru gifta redan i 20 år och öfweralt anförde man deras husliaa lif såsom ett möasler af fred och endräat. Marquisen, som wor gencral-lieutnaat i konungens armee, hade gjort fig wärderad inom armeen genom fin tapperhet, mid hofwt, aenom sitt oförtrutna nt i det abmäxaa lifwet genom fin sränga redliahet. Han mar ingalunda någon älskwärd man; han satte för mycktt wärde på alla gamla fördomar, samt på äfwen de men för åldrade bruk. Punktliat iakttagande det passande, fiende till hwarje aydet, metodist i fin smaf, fom i fina affärer, i sina känslor, som: fina fog: selsättninaar bar allt bos honom karakteren of en regelbundenbet, som war mera eremvlarisk åa roande! också hade aldrig det miasta saedsprång kunnat ingifma Marfisianan det mins sia twifwel om hans trohet och om han för henae aldrig warit någon passionerad älskere, hade hon doch städse i honom funnit en öm trofaft och uppmärksam mån. Warkisianan