Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1853, sida 2

Om Dispyter. (Öfwersättving.) Jagentiag år få ayttiat fom diskussion, ia genting få onyttigt fom dispyt, den eaa upolyfer, den andra förblindar! Genom diskussion förskinarar man fördomar, genom disry blött upptänder man passioner. Samspråk tagtfwer förtroeade, ordwexling aflägsaar detsamma; den retar egenkärleken, om man wet act få saart denna blandar fig uti en twist, tar deansamma aldrig nålon ända. Olyckliatwis är det blott ett eada slea från diskussion och til dispyt; dea ena medför dem andra, få framt ide blysfame bet, godhet och åtrå att behaga, bjelpa oss art lågga band på det begår, fom fianas hos de flesta menniskor, det aemligen, att alltid milja hafwa rätt. Det år underligt, att man håller få stränat på någonting få idielt, som en mening; och emedlertid bewisa tusen exemoel, ätt menniskan beldre uppoffrar siaa intressen, ja till och med siaa böjelser, ån fina meningar. Huru mycken borgerlig twedregt har ide för: orssfots genom sammanstötaiagea af polisiska eller religiösa, meningar! Huru många menn skor hafwa ide blifwit tppoffrade för dogmer,