Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1853, sida 1

aldeles utom sig, om ban ibland de blesserade fana en, bwillen ide eugång syates duglig mera fåfom slump. Det mar den gamle fältmarskalkens wana, att före hwarje alwarsamt angrepp låta ftoppa åt fig en ny låug pipa, ur denna pipa, röfte han ett par drag, aaf henne sedan brinnande åt Henneman, fatta fig tid rätta i fadeln, drog fin fabel, och med det kraftiga fommando:ordete Borwåres (framåt) mina gossar! slöttade har löst på fienden och slog, få långe det fanns nå got att fli. Pi den märkwärdiga morgonen före slaget wid Waterloo d. 18 Juni 1815, då Kejsar Napoleon dukade under för Wellington och Bli cher, hade Heanemana nyss lemnat sin herre pipan, då ea kanonkula nedslog jorden bredwid fältmarskalken, och betäckte honom och dans skommel med grus. Hästen gjorde ett häflige fidofprång och den nya pivan sönderbröts innan den gamle bjelten huanit draga ett drag ur densamma. Stoppa mig en ny vipa, tänd eld på den! och wärta hår några ögonblick på mig, jag wil lUmt en liten smula jaga de franska grobianerua! Bormwårts och derwid gick det framåt, och besländigt framåt, få att jagten warade icke några Ögonblid: utan hela dagen. Slutligen äadades drabbniager; de bäda defryndade hjel