Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1853, sida 1

En Satunge från En Nyhet. af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 50.) Når Paakert inträdde till fröken, fatt Hon wårdslöst tillbofalutad i en couscuse och hwilade de små wackra fötteraa på en sammetsdvna. Pankert gjorde en stor gån, sökte art likna Stjernström i eldighet, sprang fram, föl på knä, kysste spetsen af frökens sko och urbras: Engel få har jag dig dterl Hur får det tid i dag herr grofhandlare? hwiskade hon med låtsad mattiahet. Hon war nu icke mera den halft hödtidliga damen, fom inför Flining, ej mera ett slags ironisk Themis, utan tycktes wara en rilktigt bortskämd, liten älskwärd toka, ett ideal för en sådan ung maa som Pankert. iå Allting tilkännagaf för honom att han hade för fig en rik flicka; lyren i ameublemen t tt, i hennes klädsel och : synnerhet i hennes huknöjda lata, söomaiga mine dagar efter en bal fade det. Hac hade fattat sitt beslut att nu fria på allwar. Vag har hört derute, hwiskade han, Åati fröken ämnar resa ur Stockholm i morgon. Jag mäsle derföre gripa tilfället i flykt ec; jag mi fe derföre uttalg den ofantliga, den omälliga, andet