Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1853, sida 1

Ra rnijt i synnerbet of en grossbondlare. En grosshardlere friar icke med ord, utan med handling. Hans lifs ändamål år ju att hbandla, Med handling? Eudomliga, får jag kyssa dina rofenlåppar! Sud beware mig, btwod grossherdlaren är dum! Ea grosshardjare säger ickt: jag älskor al utan bon sticker en rada med shawlar han såger icke: gudemligo! utan han skickar ett por lådor åtta spetsar; bon säger ide ge mig er board, uten bon ireser crar ett juvelögornityr. Ad, tusen gånger förlåt! min kärlek bar förs willat mig; jog stall ersätta allt, fade Pankert ech sig upp med förtjusning ech hoyp. Han woste ott han skule få kredit öfweralt om han wore förlofwad med en tik flicka; more denna rit, Åwilket bar närmare beslöt att höra; efter, Jå wore det ingen smårighet att skaffa abt, brad bon ör stade, cm man finge weta, att han more hennes fäsimar, RÅ ja! swatade E ugenie, nu talar vi bra nes! men gör få också. Likrål wal jag sielf befåimma, hwad jag wil Ha. ÅBestäm, törtroerffal Jag år rik — —. MAR få bra, då är det afgjordr, täakte Pankert. Rye vf